… och ibland fönsterputsning. Överraskade mig själv ikväll med att, efter att ha skrapat bort överflödig färg från fönsterna jag målat i köket, fortsätta med att putsa ett antal rutor i huset. Jag körde på så långt batteriet i Kärchern räckte. Tror vi har sammanlagt 35 rutor i hela huset, så nog gäller det att dela upp putsningen på i alla fall två tillfällen om man vill behålla vett och sans på kuppen!  

När jag ändå var igång dammsög jag hela nedervåningen och toppade sedan med att skura. 

Det är en sån jävla tur att man inte vet vad man tänkt hitta på om kvällarna förrän man är mitt uppe i det, för om någon hade talat om för mig allt jag skulle hinna göra innan sänggåendet, då hade jag troligtvis aldrig tagit mig hem från jobbet! 

Tur man är lättlurad. ;) 

Så här fint blev det efter det hade sluta regna. Det är så grönt och fint i trädgården nu. 

Stått absolut stilla med träningen under cirka två månader nu. Renovering är en anledning, men ärligt talat var jag också ganska less på att träna efter den här galna vintern! 15 med Paolo gjorde verkligen susen och hjälpte mig att tappa några oönskade kilon, sen har jag tappat några till lite ofrivilligt medan jag inte varit på gymmet. Men nu börjar suget komma tillbaka. Jag längtar efter att få känna mig stark igen, och jag saknar faktiskt även träningsvärken en del. Till och med den! 

Så peppad på min kompis Sofias satsning på ett nytt gym i Arjeplog!! Det kommer bli en kul höst och vinter, det känner jag på mig! 

Denna bild är tagen ungefär i samband med att vi fick reda på att vi väntade barn. Jag hade ägnat en stor del av den vintern till träning och kommit rätt långt! Med facit i hand var det nog det bästa som kunde ha hänt min kropp inför en sådan prövning. I alla fall ryggen!

Mitt jobb! Jag slutar aldrig förundras över vad jag får göra för kul på arbetstid. Silbojokk var störthäftigt! Arkeologerna grävde alltså fram ett människokranium mitt framför mina fötter! Ett huvud! Man kunde till och med se fingrarna på skelettet fortfarande. En människa som levde för 400 år sedan! Mind blown! 

Läcker var man också i vanlig ordning. Idag flytoverall! ;)

Efter en sinnesjukt häktiskt dag på kontoret (Malin har semester och jag bevakar ensam både Arvidsjaur och Arjeplogs kommuner) tar jag flytoverallen och drar ut på tur i morgon! Skönt att slippa kontoret ibland och äventyra lite. Jag har verkligen förmånen att få vara med om allt möjligt knasigt tack vare mitt jobb. I morgon blir det arkeologisk utgrävning i Silbojokk, bara en sån sak! 

Ungefär tio mil med bil, sedan ska vi över sjön Sädva innan vi är framme. Spännande! 

Den 14-18 november har jag tagit mig in på en kurs på FOJO som heter Gestaltande journalistik. Jag ska alltså bli ännu bättre på att få tråkig information att dansa samtidigt som den behåller sin trovärdighet. 

Ååååhhhhhh så kul!!! 

En tuff helg har passerat. Sune har varit sjuk sedan i onsdags och har problem med luftvägarna precis som alltid när han är förkyld. Det piper och väser när han andas, stackarn! Åkte upp på hälsocentralen och träffade en läkare i söndags, och det slutade med adrenalin intravenöst, inhalerande och slutligen kortison för att få bukt med problemet. Idag har han tack och lov varit betydligt piggare och har dessutom sluppit febern. Han sov som en stock mest hela natten och verkar ha tagit igen sig bra på bara ett dygn. Vi får se hur han verkar i morgon, om han får vara hemma en dag till eller om han får åka på förskolan. 

Mamma och pappa kom hit över dagen idag för att hänga lite med lilleman. Välbehövlig avlastning efter några tuffa dygn, och jag tror Sune tyckte det var roligt att vara med någon annan än bara oss! 

Ungefär 14 dagar in i Sunes tionde utvecklingsfas är jag och Macke ungefär så utmattade som vi varit under de senaste sprången. Helt jävla slutkörda! Det är så otroligt hur en sån där liten kropp kan få fram så jävulskt höga och nervsvagande ljud som han gör. Hela tiden. Och jag vet ju att när språnget är över blir han en helt annan unge. Lite som att han blir besatt av jävulen en månad, och sen bara är sig själv en morgon när vi vaknar. Han kan ligga och filosofera i egen säng på morgnarna – går inte från noll till hundra så snart han slår upp ögonen och skriker halsen ur sig tills vi lyfter upp honom ur sängen. Han kan äta i lugn och ro, har god aptit och är oftast ganska nyfiken på mat. 

Sune är det bästa jag vet och det bästa som hänt mig, men just nu är det enda jag vill är att få en lugn natt och en lugn dag utan all hysetrisk gråt och skrik som varit på sistone. 

Och det hjälpte naturligtvis inte till att han åkte på jordens förkylning med jättejobbig hosta som kronan på verket. 
Två veckor till. Två. Sen är det över för den här gången. Älskade tjorv. <3 

En kväll för några veckor sedan. Han hade ätit så mycket den dagen att naveln ville ploppa ut, lite som den kan göra på gravida kvinnor. :D

Mange fyllde 30 igår, så jag ställde mig och bakade en somrig tårta. Det blev en med kokosbotten, rabarberkompott, vispgrädde och jordgubbar. Den blev så himla god! Jag gillar ju inte när det blir för sött, och den här tårtan var precis lagom syrlig för min smak. Tummen upp! 

Nu när köket börjat likna ett kök och faktiskt går använda som ett (ni ska strax få se hur fint det börjar bli!), har jag börjat få tillbaka feelingen för matlagning igen. Igår slog jag på stort och kokade rabarberkräm och gjorde sylt på jordgubbar och rabarber. Sommar på burk! 

Vad gäller bilden på benen försökte jag bara illustrera hur blek och eländig man kan känna sig efter typ nio månader utan så mycket som en UV-stråle på kroppen, men den bilden slog lite fel på Instagram när det visade sig att jag tydligen är långt ifrån blekast av mina vänner. Haha. Nå väl, några veckor med bra väder borde väl råda bot även på de blekaste benen! ;) 

Hemma med febrig och hostig lilleman idag. Vi har inte gjort särskilt mycket vettigt, mest sett på tv. Hann vara ute i solen och rensa lite ogräs stunden Sune sov efter lunch. Annars håller vi oss inomhus och kurerar! 

Det är inte lätt att vara liten alltid.