SKIIIIT! Försov mig till halv 11 idag, och det fick absolut inte hända! Jag har missat flera timmars skrivande och nu är det snart lunchdags. Vi ska till mackes mormor och äta, sen bär det ju av till Arvidsjaur i 2 dagar. ÅÅÅÅÅÅÅÅ, jag är så jävla taktiklös att det finns inte!

Skjut mig!

Vad sägs om wordsfromwithin.com? Hm. Jag kommer inte på nått bättre för stunden.

Efter en halvt om halvt sömnlös natt och en dag fullspäckad med ärenden är jag nu, 20:36, praktiskt taget redo för sängen. Måste ha varit badkaret som tog knäcken på mig. Men jag mår inte dåligt, jag har nyrakade ben och fina filade fötter. Känner mig som ny! Eller som köpes som man skulle ha sagt här. :P

Det enda som kunde ha varit bättre är hårfärgen. Jag saknar det blonda och jag saknar att vara solbränd. Just nu känner jag mig som en övergödd burksparris med taskig frilla. Går det? Ja men vem fan bryr sig. Det är illa iaf.  

Intervjun är klar och det gick bra. Jag var nervös som ett jehu helt i onödan, för det var den mest trevliga och naturliga intervju jag hittills gjort. En del lärorikt också måste jag medge, trots att jag varit lite motvillig till idén att göra skolarbete under jullovet. Nåja, man ska väl inte ropa hej förrän man vadat över ån eller hur man nu brukar säga. (uslast på ordspråk, så jag brukar modifiera dom lite.) Jag har inte ens börjat fila på artikeln på 4000 tecken. Det får bli morgondagens projekt.  Nu när hjärnan tagit semester redan innan jag hunnit landa med huvudet på kudden lär jag inte vara så värst produktiv.

Efter blodplättar hos mackes mormor till lunch i morgon så åker vi till Arvidsjaur och stannar 2 nätter. Middag hos mor och far med några av deras bekanta. Nice.  Ska bli kul att träffa Annica också. Vi träffas nog så sällan som det är så det gäller att ta alla chanser som ges! :)

Det räcker med ett adjektiv för att beskriva den. Fantastisk. Halva filmen såg jag genom krokodiltårar, resten med empati och ont i bröstet. Sån är jag, en riktig känslomänniska. Man inser liksom hur bra man kan ha det, trots att dagarna kan vara tunga ibland. Jag tror att jag behöver ett sådant uppvaknande någon gång då och då.

A bitchslap to clear the head, so to speak.

Ja vad handlar filmen om då? En familj vars dotter får Leukemi. Ingen passar som donator varpå dom får förslaget att ”designa” ett barn som kan fungera. Sagt och gjort.

Jag lämnar det därhän. Se den!  

Tjena! Jag kommer fortfarande ihåg hur man brukar en PC trots mina 5 dagar ute i skogen. :) Som ni förstår så är jag hemma från fjällen igen. Både skönt och oskönt, men som lovat så är jag sjukt utvilad. Därav det sena inlägget. Och fet som en övergödd gris! haha! Ja det blir lätt så när man ligger och packar (mat) i 5 dygn utan att röra sig mer än mellan dasset och stugan. :D Temperaturen där uppe har pendlat mellan – 20 till -30, så det har inte gått vara utomhus och spekulera värst många minuter åt gången.

Mina lediga dagar bara springer iväg, och jag måste medge att en viss ångest över att åka tillbaka till Kalix har börjat infinna sig. Känns crap att måsta åka ifrån min man.. Det finns så mkt jag vill hinna med på en och samma gång att detta liv aldrig kommer att räcka till! Jag hoppas att jag lever tills jag blir 200 år. Lediga dagar betyder även grubblerier. Ja för jag är en tänkare jag.

Äsch, om jag ska ha nån chans att leva så länge måste jag nog förse gammkroppen med nå sömn snart. Trots att jag är långt ifrån trött. Det kommer väl.

Återkommer.

Idag har vi grävt snökoja! Hej å hå va jobbigt det var, och ändå så deltog jag inte mer än högst en timma. I know, julmaten tenderar att veta var den ska sätta sig för att vara maximalt jobbig. För att ge en lite utländsk twist på hela dagen lagade vi thailands nationalrätt pad thai till middag. MUMS! Snacka om att man börjar längta tillbaka.. det kunde väl någon ha berättat för mig i somras där jag satt och åt västerländsk mat för att jag ledsnat på thai.

I morrn ska vi förbereda mat för dagarna uppe i fjällen. Vi firar nyåret i en stuga utan rinnande vatten och el mitt i fjällvärlden där det är flera mil till närmsta bebyggelse. Som jag har längtat! Det blir extrem slappning för min del, och jag kan lova er att hem kommer den mest utvilade Fia ni någonsin skådat!

Nu ska jag hoppa i säng! I VÅRAN SÄNG! Gissa om jag mår bra av att vara hemma. :D

Ja fast de är klart, jag saknar ju Sofia också.. ;P (internt skämt.)

Snart går nog Disarming authorship i graven för att lämna plats till en ny och fräsch blogg. :D Måste bara komma på ett bra namn innan macke hjälper mig att fixa en ny. Har ni något bra förslag på lut så får ni gärna lämna ett tips!

Jahaja, här har man gott och trott att man kanske skulle få nån krona över den här månaden efter betalade räkningar. Jo tjena. CSN har nog glömt berätta för mig att man får betydligt mindre pengar i december..

Fan vad jag blev bitter alltså.

Inte ska ni tro att bara för att en student får jullov så kan man pilla navel i tre veckor. Pyttsan. Vi ska intervjua en journalist om intervjuteknik och skriva en artikel på 4500 tecken. (ca två A4) Det är gode artikeln det! Very well, nu har jag i allafall bokat in en tid med Uffe Larsson på SR så jag räknar med att göra den strax efter nyår. Så gick det med mina planer om att stöka undan alla måsten så snart som möjligt.

Nåväl, det blir nog en trevlig och intressant intervju, ibland måste man lyssna på dem som är gammal i gemet och rutinerade för att upptäcka saker som inte böckerna berättar om.

Uppe med tuppen idag! Ja om man jämför med igår alltså. Idag ringde väckaren redan 9. Jag snoozade till 10 och sedan dess har jag varit up and running. So to say. Snart kommer guben hem, då blir det rester från gårdagens lasagne, och efter det så ska jag masa mig ut i kylan och spana på julklappar.

En tallrik lasagne senare har jag fortfarande ingen lust att göra det minsta lilla. Jag kämpade mig ur sängen kring 11 på förmiddagen, duschade och fixade lunch. Sen dess har legat framför tv:n, ömsom tittandes, ömsom sovandes. Ett dåligt samvete infann sig när jag slog upp ögonen halv fyra på eftermiddagen, och jag har lovat mig själv att så här lat får jag bara vara idag. Endast.

I sann och gammal vanlig julanda så har jag fortfarande två julklappar ohandlade. Det får bli morgondagens projekt. Jag som ändå brukar vara en rätt så stressad individ verkar ha lagt allt vad stress heter på hyllan för att vara så ostressad som det bara går. Det känns definitivt som en livsstil som jag skulle kunna anamma för all evighet, men vänta bara tills jag sovit av mig tröttheten – då kommer den oroliga själen tillbaka. :)

Jag skulle verkligen behöva komma ut och röra på mig lite, men eftersom den här latdagen aldrig verkar få något slut så tror jag att jag släpper alla måsten och återkommer i morgon. Man måste få göra så också ibland!