Upp i ottan i morse (eller kan 04.15 räknas som morgon??) för att spela in h0ckeyljud från Andreas TV. Jag var bara vaken en halvtimma, men de 30 minuterna störde hela min dygnsrytm. Larmet som ringde halv 10 i morse stängde jag av och vaknade inte förrän klockan slog 11. Kände mig som en tonåring när jag drog upp rullgardinen och såg att dagisbarnen på vårt område lekte utomhus på vad som förmodligen var deras lunchrast.

Men nu är jag tillbaka på banan. Sitter för stunden i redigeringen och försöker på ordning på allt ljud jag samlat in för inslaget. Det går inte så bra. Jag tycker det känns bökigt med radio. Skriver man en artikel finns allt i huvudet, man behöver bara få ned det på skärmen. Med radio hänger allt på att ljudet håller, att det är ett bra innehåll, att man duger till att klippa ihop det. Ja, och så vidare. Just nu känns det som att det är Mount Everest jag ska bestiga och att jag bara knatat uppför första lilla kullen med en stigning på fem höjdmeter.

Bara man har bra inställning. Eller hur?