Satt i lugnan ro och doppade en rågfralla i varm choklad medan jag bläddrade igenom ett rykande färskt exemplar av Piteå-tidningen. När jag kommer till familjesidan, alltså den med dödsannonser och foton på nyfödda, får jag syn på en pojke under rubriken ”In Memoriam”. Jag gör givetvis som majoriteten av nyfikna läsare skulle ha gjort – läser. Jag har bara läst ett par rader när jag känner att tårarna pockar på och att det knyter sig i bröstet, och före jag vet ordet av det så söker sig en krokodiltår ut från ögonvrån och ned efter kinden.

Alltså, nog har jag brukat kunna vara blödig innan också, men det här slår ju nästan alla tidigare rekord med råge. Visst, man är väl bara mänsklig, men jag kände inte den där nioårige pojken. Inte heller kände jag alla de plågade mössen jag såg på Kalla Fakta igår, eller de små rävungarna i naturprogrammet som höll på bli uppätna av en örn. Gemensamt för alla tre inslag var att jag började gråta. Inte hysteriskt, men än dock.

Och nu vet jag egentligen inte vad mer jag ska skriva om det, så istället kommer lite kuriosa:
Familjesidan i dagstidningar är den mest lästa i hela tidningen! Så det så!