Jag tog ledigt torsdag och fredag och lyckades pricka in världens pangväder! Hur ofta händer det? Vi har solat, badat, ätit glass och annat somrigt, och ledigheten har behandlat mig väl. Nu är det bara fem arbetsdagar kvar innan fyra veckors semester. Och sju dagar kvar innan vi får äta grekisk sallad, kleftiko och andra delikatesser på Kreta. Gud vad jag längtar! 

Ryggen har jävlats lite för mycket på sistone, påmint mig om hur dåligt jag kan må om jag inte tränar. Det är hög tid att göra något åt det igen, renoveringen av köket är ju färdigt och därmed är alla ursäkter borta ur bilden! 

25 filter senare och det ser ju nästan roligt ut. 

Kämpa, kämpa kä-ääämpa! 

18-månaderskontroll för Sune idag. Han hade vuxit fem centimeter sen i januari och gått upp lite mer än ett kilo. Och så var det det där med vaccinet. Jag gruvar mig en månad i förväg, har föreställt mig alla möjliga hemska scenarion. Vad händer? Sune säger ”aj aj”, fäller inte en endaste tår och vi kommer ut från BVC, alla tre, livs levande! 

Lilla modiga Sune! 

Ibland, när världen snurrat på lite för fort lite för länge, och tårar medvetet inte gråtits, och tankar som spökat i år och inte har sagts men måste få komma ut, ja, då kan det räcka med så lite som en minimal motgång innan det brister. 

Jag lagade köttfärssås med créme fraiche, matlagningsgrädde, svordomar och förbannelser. Inte den där vanliga, finlirade köttfärssåsen som jag fanimej är bäst på att göra. Och så sa jag till Macke: ”Jag borde fan göra en Erica. Bara lipa en stund.”

Och så kom det. Mitt i en kram. Spöregnet som en gång var fin dimma, som sparades till ett måttligt duggregn, som slutligen svämmade över barrikaderna och dånade fram värre än Kukkolaforsen. 

Jag och Erica, vi vet hur läkande ett uppriktigt gråt kan vara. Släppa sargen, bara vara så jävla ledsen för någon minut – över precis allt som man kan tänka sig är lite ledsamt. Igelkottar som folk plågar i Piteå, obegåvade kommentarer, Trump, att naglarna skivar sig. Visakort på vift. Högt och lågt, inget undantas världssamvetet. 

Som hon sa: vi är sånna känslomänniskor, när vi inte får älska folk som vi vill måste det få komma ut på nått sätt!

Gammalt kök, gammal tjej – nya glasögon! Så nöjd med mina nya bågar! 

Idag fick jag möjligheten att följa med upp i Adolfströms fjällvärld för att plantera ut fjällgäss. Helikopter upp på fjället, mat på Trangia och en utsikt som inte gick av för hackor. Jo jag tackar jag! 

Tjålmejaur med Svaipa i bakgrunden. 

Tänk att midsommar i år överraskade med att inte vara svinkall med snöblandat regn! Vi har, tvärt om, haft helt fantastiskt väder i sommaridyllen Bergnäsudden. Jag tog sommarens (sju) första dopp på självaste midsommarafton. Bastun var lite väl varm, så det gick inte sitta värst länge innan man behövde svalka sig. Det ledde i sin tur till sommarens första förkylning, men lite svinn får man ju som bekant räkna med… ;) 

Det har hänt så mycket roligt sista dagarna. Vi har bokat en 14 dagar lång charterresa till Kreta, och första veckan följer mina föräldrar med! Det ska bli så galet härligt att komma till solen, komma från Arjeplog, komma bort ett tag. Och sen när vi kommit hem igen väntar mest troligt ett äventyr till, men det berättar jag om senare när det är helt klart! Säkert är i alla fall att jag kommer att kunna bocka av en mycket åtråvärd punkt på min bucketlist om det blir som det är tänkt. ;)

Jag har sålt bilen – också roligt! Och till helgen blir det midsommarfirande med Mackes familj i deras sommarstuga. 

Puss å kram! 

… och ibland fönsterputsning. Överraskade mig själv ikväll med att, efter att ha skrapat bort överflödig färg från fönsterna jag målat i köket, fortsätta med att putsa ett antal rutor i huset. Jag körde på så långt batteriet i Kärchern räckte. Tror vi har sammanlagt 35 rutor i hela huset, så nog gäller det att dela upp putsningen på i alla fall två tillfällen om man vill behålla vett och sans på kuppen!  

När jag ändå var igång dammsög jag hela nedervåningen och toppade sedan med att skura. 

Det är en sån jävla tur att man inte vet vad man tänkt hitta på om kvällarna förrän man är mitt uppe i det, för om någon hade talat om för mig allt jag skulle hinna göra innan sänggåendet, då hade jag troligtvis aldrig tagit mig hem från jobbet! 

Tur man är lättlurad. ;) 

Så här fint blev det efter det hade sluta regna. Det är så grönt och fint i trädgården nu. 

Stått absolut stilla med träningen under cirka två månader nu. Renovering är en anledning, men ärligt talat var jag också ganska less på att träna efter den här galna vintern! 15 med Paolo gjorde verkligen susen och hjälpte mig att tappa några oönskade kilon, sen har jag tappat några till lite ofrivilligt medan jag inte varit på gymmet. Men nu börjar suget komma tillbaka. Jag längtar efter att få känna mig stark igen, och jag saknar faktiskt även träningsvärken en del. Till och med den! 

Så peppad på min kompis Sofias satsning på ett nytt gym i Arjeplog!! Det kommer bli en kul höst och vinter, det känner jag på mig! 

Denna bild är tagen ungefär i samband med att vi fick reda på att vi väntade barn. Jag hade ägnat en stor del av den vintern till träning och kommit rätt långt! Med facit i hand var det nog det bästa som kunde ha hänt min kropp inför en sådan prövning. I alla fall ryggen!