Det finns så mycket som man inte vet. Det slår mig någon gång om sänder att varje dag utspelas miljarders olika livsöden på jorden. I städer och på platser jag aldrig ens hört talas om. Hur många tror ni gifte sig idag? Eller vann en fotbollsmatch? Eller begravde en nära anhörig? Eller tog sina första steg? För att inte nämna alla som inte åt sig mätta, kunde dricka en kopp te framför en dator eller ta sovmorgon och vakna i en drygt två meter bred säng.

Filosofi, mina vänner. Det är kittlande att tänka att det finns människor nästan överallt på denna jord som alla har tankar, drömmar, känslor och mål. Men närmast funderade jag över något mindre allvarligt än så. Det var på väg med bilen mellan Arvidsjaur och Arjeplog som jag såg en ren med sin kalv vid vägkanten och som fick kugghjulen i rullning.

Jag har alltid varit barnsligt fascinerad av djur, och är en djurvän rakt igenom själ och hjärta. Jag har räddat grodor från en säker torkningsdöd på grusvägar, plåstrat om fåglar som flugit in i glasrutor, hållit begravningsceremonier för dem som inte haft den turen att kvickna till. Och så vidare. Men frågan är; vad gör de vilda djuren när man inte ser dem? Förutom de basala behoven, det vill säga. Någon gång har de ju ätit sig mätta, gjort både nummer ett och nummer två, sovit och parat sig. Men sen då?

Leker en renvaja med sin kalv? Tittar de på utsikten? Blir de glada och tillfredsställda av en vacker solnedgång? Går de på strapatser för att få se något nytt? Ja, ni hör. Det finns mycket att fundera över.

På tal om parningen så poppade en ny fundering upp; hur vet djuren när det är dags att para sig? Finns det rebeller bland djuren, precis som hos människan? ”Du, vi skiter i att det borde vara på våren vi ska kalva, vi gör det nu istället!”