Och så var den här; dagen som många singlar fruktar och föraktar, som handeln kan tacka för nya säljrekord av rosor, choklad och diverse gulligheter av alla de slag, dagen när vi ska vara lite extra gulliga mot varandra och faktiskt tala om för folk att vi älskar dem.

För ärligt talat, handen på hjärtat – gör vi det tillräckligt ofta? Kan man göra det för ofta?

Det är väl kanske lätt för mig att säga, men jag förstår inte varför folk är bittra på alla hjärtans dag. Även om man kanske inte har någon att pussas med så är man ju inte mer ensam just denna dag än de övriga 364 dagarna på året. Och som en liten tröst till alla dom, eller åtminstone de i min närhet, kan jag bara trösta er med att ni alla har en plats i mitt hjärta.

Klyschigt, jag vet, men det är faktiskt sant. Det är förmodligen inte större än andras, inte varmare, inte rödare och inte mjukare. But for all that it’s worth – jag gör gärna plats för dom som visar sig förtjäna det.

Jag fick både blommor och ett fint halsband av gubben idag. :) Han fick choklad.