Angående händelsen natten till idag där en polisman i Arvidsjaur får brandbomber kastat på sitt hus och sin bil.

Var ska man börja?

Besitter man tillstymmelse till konsekvenstänkande så kunde man ha räknat ut att det skulle komma fram förr eller senare vilka som gjort det. Kom igen. Arvidsjaur är så litet att man knappt kan fisa utan att alla vet om det en timma senare.

Jag brukar inte döma folk så där rakt av, men den här gången så blir jag både arg och förtvivlad. Vill man ge sig på en polisman som upprört en, ja men gör det då. Men måste man utsätta hela hans familj för livsfara? Hur kan man? Oavsett vad motivet till dådet var så ställer jag mig frågan om det någon gång finns ett rimligt skäl till att vara beredd att ta flera liv på sitt samvete. Hur tänker man? Tänker man alls? För så pass långt måste dom väl ändå ha tänkt? Brand=död. Mer klok än så behöver man inte vara.  

Det som berör mig mest är tanken på att det fanns sovande barn i det där huset. Vi får för guds skull hoppas att dom inte är stora nog att förstå vad som kunde ha hänt.

Fy fan så jävla vansinnigt. Jag kan det inte bättre säga.