Gårkvällen på Nattivalen var fantastisk. Träffade många som jag inte sett på länge, många var det flera år sedan jag stötte på sist. Vissa har jag saknat mer, andra inte alls. Men det är väl kanske mixen som gör det perfekt.

Sprang på min barndomsvän i vimlet. Det känns så konstigt. Jag känner henne kanske bättre än någon annan. Eller kände jag henne? Vi har varit vänner så länge jag kan minnas, men jag kanske bara kände henne som barn. Jag vet inte. Men där stod vi i allafall, 10 år senare, både som främlingar och som gamla bästisar. En sån underlig känsla. Men tilliten fanns där precis som då, trots att det gått så  många år och att vi varit i varsitt land den senaste tiden.

Fick även träffa min bästa vän Annica. Evigheter sen men alltid lika roligt. Synd att dygnet inte har mer än 24 timmar.

Kanske skulle man ha dammsugat bilen iaf.