Om det kan kännas att vara hjärndöd så tror jag att det är precis så här det känns. Min skalle är helt tom, och oavsett hur många gånger jag försöker koncentrera mig och läsa samma text så kommer jag inte längre än till slutet av första raden. Jag fattar inte vad jag läst, registrerar det inte, och får börja om från början igen.

Det är en sån här gång man skulle ha haft en stickning till hands, eller något annat mindre krävande handarbete för att vila tankarna lite. Eller så går man hem. Helt resolut. Jag handarbetar tyvärr inte, så det blir för min del lite matlagning som terapi. Sen ska jag försöka ta mig ut på en promenad. 

Denna dagen ett helt liv.