En olycka kommer sällan ensam

Bra dag igår. Naprapaten trollade min rygg hel igen och jag kände mig som en ny människa – i ungefär 18 timmar. Förkylningen kräver sina snytningar, och den första för dagen avklarades direkt från sängkanten. Jag tog i för kung och fosterland, och föga hade jag väl kunnat ana att det ens är anatomiskt möjligt att snyta sig till en nackspärr. Mina damer och herrar, det är det uppenbarligen.

Sjukskrivningen är ett faktum och istället för fotokurs i Umeå som jag hade sett fram emot, blir det nu Citodondimma och ryggläge. Men först av allt en smärtsam historia med mammas och pappas massagekudde.

Hälsningar Krymplingen.

No comments yet.

Lämna ett svar