Åtta dagars ledighet, fem av dem i en fjällstuga. Inget rinnande vatten, ingen el, ingen väg, inga människor, knappt någon mottagning på telefonen. Totalt tvingande avslappning med andra ord. Jorden går visst inte under om man inte har automatisk hämtning av mejl var 15:e minut.

Det brukar ta ungefär två dygn för mig att varva ned helt och hållet. Jag har varit väldigt rastlös idag, känt att jag borde göra något, men vad detta något skulle vara har jag inte kommit underfund med. För det är liksom det fina i kråksången, den finns inga särskilda måsten här förutom att äta och sova. Brutalt avbrott i en annars så hektisk vardag. Och ack så välbehövligt.

Man borde bli bättre på att bara leva för dagen. Som Lova, 2 1/2 år, gör. Hon pimplar när det är dags att pimpla, hon läser när hon vill läsa, gråter ibland men glömmer lika fort. Kloka barn.