Det skulle finnas många hål att stoppa den miljonen i, särskilt nu eftersom vi blir husägare till sommaren. Men om man får drömma, och det får man, så skulle min miljon gå till en lång resa. Jag vet, det hade kanske varit mer passande att säga att jag skulle donera alla pengar till behjärtansvärda ändamål, men så hade inte verkligheten sett ut. Inte om jag bara hade en miljon. Och i den bästa av världar, som det brukar vara i en dröm, skulle jag inte behöva skänka pengar till bättre behövande.

Jag skulle kanske sätta mig på första bästa flyg till Tokyo och bevittna blomningen av körsbärsträden som jag hittills bara sett på bild. Den lär i alla fall vara magisk. En liten dröm. Jag skulle nog resa runt i Kina, Sydkorea (gärna Nordkorea också om det var möjligt..) Bangladesh, genom Thailand och över till Kambodja, Laos och Vietnam. Här skulle jag nog stanna ett tag och ta mig tid att besöka alla historiska platser jag läst om. Jag skulle doppa tårna i hav vars horisonter jag aldrig skådat, jag skulle till och med kunna tänka mig att besöka Australien trots min enorma skräck för alla spindlar och kryp som finns där.

Och efter jag vältrat mig i världshistoria, främmande matkulturer och ansikten i öst, skulle jag bege mig västerut. Eller, beror på hur man ser det, jag antar att det borde bli närmare att flyga österut om man ville komma till Amerika? Skit samma. Jag skulle gå gata upp och gata ned i kända amerikanska städer med en Starbuckslatte i ena näven och en kamera i den andra. Prata med främlingar, bli en del av något som är så stort att det är omöjligt att relatera till om man vuxit upp i Norrbottens inland. Jag skulle titta på månen och hur skärvan skulle se annorlunda ut för mig som är van att se den från Sverige, nypa mig i armen och kanske inte behöva fler bevis på att jag faktiskt är på andra sidan jorden.

Jag skulle se Sydamerika med egna ögon. Förstå vart min kaffe i PT-muggen kommer ifrån. Jag skulle stå på Kap Horn och blicka ut över punkten där Stilla havet och Atlanten möts, med vetskapen om att nästa land man når åt det hållet är Sydpolen. Ytterligare ett ställe jag bara sett naturprogram från. Jag skulle resa runt i Afrika. Se fattigdomen som man aldrig sett den förut, och jag skulle berikas av att ta del av någon annans verklighet, säkert få en djupare förståelse i hur vi tar demokrati och mänskliga rättigheter för givet.

Och sedan, när jag rest i mer än ett år och ändå inte avverkat mer än halva jorden, skulle jag åka hem. Fortfarande lika nyfiken som innan jag åkte och vänta på nästa miljon.