Jag har fått i uppgift av en nära vän att sjunga på deras bröllop i sommar, och ingen blev gladare än jag när hon berättade vilken låt dom ville ha: Utan dina andetag. En cover på Kents kärlekslåt. Kan inte bli mer passande.

Det känns också extra roligt att sjunga den just för dom, eller just för henne. När vi var mindre lovade vi nämligen varandra att om någon skulle dö före den andra skulle den som fortfarande var i livet sjunga på den dödes begravning. Kan ju låta lite hemskt, men jag tycker att det är ett fint löfte. Att vi någon gång skulle gifta oss fanns väl kanske inte på världskartan när vi var i de yngre tonåren, men nu är det hennes tur och jag ser fram emot, med spänd förväntan, att stå där och sjunga – även fast hon lever. :)

Så här kan det till exempel låta när man tar en paus i jobbet och sjunger en stund. Texten, för mina engelskspråkiga läsare, går ungefär så här:

I know that you’re sleeping
I can feel the warmth from your skin
Just your smell makes me weak
But I don’t dare wake you up now

I would give you
everything you want
But I only dare to say that when you can’t hear

I can’t even walk
without your air in my lungs
I can’t even stand up
when you’re not watching
And translucent grey I get
without your breath

My clock has stopped
Under your eyelids
the dreams flashes by
Inside you are light like a feather and white

And without a sound
My heart is in your hand
I’ve lost my words
It stucks in your hair

I can’t even walk
without your air in my lungs
I can’t even stand up
when you’re not watching
And translucent grey I get
What would I be
without your breath