Åh, jag har idag avverkat de skönaste 5 kilometrarna hittills i min ”löpkarriär”. Jag sprang utan bekymmer de första 2,5 i ständig uppförsbacke, och ändå gick det så himla lätt! Jag känner en otrolig skillnad mellan att löpa före middag eller 1½ timma efter. Jag har så otroligt mycket mer energi efter maten. Eller så var det bara så att jag fann mitt happy place tidigare än vanligt. Vem vet.

Det går fortfarande ganska långsamt dock. 5 kilometer tog mig 35 minuter, vilket blir ett snitt på 7 minuter per kilometer. Nåväl, jag är glad den dagen jag orkar jogga hela vägen och vill inte haka upp mig på tiden. Men den dagen skall gry då jag springer milen på under en timma, om än jag så ska hinna bli 110 år innan dess.

Bra väder var det också. Solen värmde lite i ansiktet och jag kände mig enormt motiverad. Jag blev som en helt ny människa efter att migränen gett med sig. Jo för det har jag minsann också hunnit med idag. 3 timmar i framstupa sidoläge och efter det har jag aldrig mått mer fantastiskt!

Nu ska jag ned till min granne och spana in the puppys. Gissa om dom är söta! 11 dagar gamla.. ni kan ju bara gissa hur sugen man blir! ÅÅÅÅÅH!