Jag vet inte vilka ord jag ska sätta på tankarna idag. Satt just och svamlade iväg ett par hundra ord om vägskäl och vise versa, men det blev för djupt så jag börjar om. Hur jag än vänder och vrider på det så kommer jag dock alltid tillbaka till det ordet, vägskälet. Nog har jag stått inför sånna förut utan att kallsvettas och vrida mig snurrig i sömnen av beslutsångest, men det här tar nog priset! Skola eller inte skola, flyga eller inte flyga, Arjeplog eller Arvidsjaur, Skellefteå eller Umeå, eller kanske Piteå? Socionom eller nått annat?

Ja som vi kanske förstår har jag ett och annat att fundera över, just därför tycker jag att det där vägskälet ganska väl symboliserar kaoset runt omkring mig just nu. Tänk er en stjärna med mig i mitten, och i huvudsak 3 stora vägar åt varsitt håll. Skola åt ett håll, jobb åt det andra. Och sedan en väg åt höger med all beslutsångest, oro, osäkerhet och ren och skär förskräckelse. Det är där jag hamnar när jag inte kan bestämma mig, men den vägen slutar i en återvändsgränd och jag återvänder alltid till mitten. (där jag är nu igen.) Vägarna med jobb och skola grenar sig i en fet vändplats med beslutsångest.

Hur fan väljer man??

Jag sitter mest där i mitten och håller tummarna på att saker ska ordna sig med tiden. hä gre sä!

Separationsångesten kommer krypande i takt med att mina sista dagar på Skyways tickar ner. Varför ska det vara så förbannat kul att jobba dom här sista dagarna? Det gör det inte precis lättare att säga hejdå. Å varför i helvette har jag inte tagit vara på den här året som jag borde ha gjort. eller jag kanske gjorde det utan att märka det? Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan mina älskade kollegor som jag trivs så bra med. :( Det värsta är att jag inte kommer att träffa nån av piloterna efter mitt sista arbetspass. Det är ju inte precis som att sluta på Konsum och börja i grannbutiken om man säger så.

Nå jag antar att saker ordnar sig med tiden, men tårar kommer att spillas nästa vecka.

Var så säker.
 
fia.