Jag älskar mitt jobb, det gör jag verkligen. Men som med alla andra yrken finns det downsides med det också. I det här fallet den eviga väntan som ibland inte ens genererar i något annat än i ytterligare frustration och irritation. Så här kommer det, jobbgnället. Kom ihåg att det är högst frivilligt att fortsätta läsa…

Ååååh, vad jag inte gillar måndagar. Särskilt extra knöliga måndagar. Jag har väntat mer eller mindre hela dagen på att få prata med en människa, och när det väl är dags är klockan en bra bit efter 14. Då visar det sig att grejen behöver ytterligare intervjuer med fler människor, visserligen gick det snabbt att få tag på dem, men tänk om jag hade kunnat få börja jobba redan i morse. Då hade jag inte suttit här så här sent på dagen.

Blä.

Nä, hem och käka lite, sedan blir det gymmet. Tjoho!