Mitt läkarebesök igår är ju en hel historia för sig och väl värd att plita ner. Jo för så här var det, att jag fick tid hos en Herr  Johansson för besiktning. Hade räknat med en grundlig genomgång med stetoskop (dra djuupa andetag) , pinne i halsen (säg aaaaa) – ja ni vet vad jag menar. Istället blev jag placerad på en stol brevid hans dator.

Här frågar herr Johansson om jag är här för en förkylning, korrekt tyckte jag. Vad är dina symptom? Ont i halsen, hostar grönt, värker i kroppen, kronisk huvudvärk sedan 3 månader tillbaka. Jag föreslog att huvudvärken ev. kan komma från bihålorna när jag blev betydligt bättre under semestern. (Inget flygande, inget tryck) 

-Så du har du bihåleinflammation?

-Öhmm.. ja, det är ju du som är läkare, men det skulle inte skada
om jag fick röntga å se vad som finns där inne.

-Vad vill du ha för mediciner? (WHAT?)
Harklar sig, – ja jag antar att du vill ha antibiotika

– Ja de är fortfarande du som är läkare.

Här loggar han in på sin dator och tar fram en lista över
alla piller som går att ordinera. Få seeee nuuuu… 

 Här blandar han ihop en cocktail av diverse bra-att-ha piller
och skickar mig till apoteket. Snopet tackar jag för hjälpen och
knatar till bilen. Besöket på apoteket gick inte på mindre än 450
spänn, och jag kände mig minst sagt rånad när jag kom hem.
 
Vad som är så lustigt med det hela är att sist när jag var sjuk och
hade bekymmer i bihålorna fick jag träffa en kvinnlig doktor som
helt resolut vägrade skriva ut nån antibiotika. Man skulle tydligen
vara halvt döende innan man fick något sådant. Detta lämnar en 
fråga obesvarad: 

Såg jag så taskig ut igår hos läkaren??

fia.