…bokad och jag har sedvanlig ångest när jag inte bara får springa in på första bästa frisersalong och spontanklippa mig. Det här med att planera och vänta har aldrig varit riktigt min grej.

Det är omkring sju månader sedan jag sist satt under saxen, och det syns mina vänner. Så mycket att jag själv tog beslutet igår att det fick vara slut på dumheterna – håret måste klippas och därmed basta. Någon drop in tid så här i skolavslutningstider kan man ju inte räkna med, men förmodligen hade frisören jag ringde troligtvis just fått in en avbokning, så klockan 10 i morgon smäller det.

Ångesten är ett faktum. Jag vill inte klippa mig. Håret växer nog så långsamt som det är.

Återkommer med resultat.