Så länge det funnits verktyg till att kolla statistik över mina läsare så har jag gjort det. Varför? Ja, jag gav tanken några minuter. Vem skriver jag för egentligen? Mig själv? Er? Och varför skriver jag? Och det finns förmodligen lika många svar som frågor i det här fallet, men ett av dem är mitt outtröttliga behov av att uttrycka mig i skrift. Sen är det ju en intressant tanke att folk faktiskt kan intressera sig för vad jag gör om dagarna. Och tack vare (eller på grund av?) det har jag genom åren har jag blivit mindre och mindre privat och mer och mer försiktig med vad jag delar med mig av. Förr kunde jag skriva spaltmeter efter spaltmeter när jag var förbannad. Aldrig med namn på någon inblandad, men nog så utlämnande för att folk i min närhet skulle kunna räkna ut vilka det handlade om. Inte okej.

Men samtidigt märktes det också när jag var riktigt riktigt glad, eller åt andra hållet – hjärtkrossad och deprimerad. Idag har min blogg blivit mer ett forum för här-och-nu-händelser. Ibland berättar jag att jag är ledsen, men för det mesta är jag ganska ytlig. Har väl också lite att göra med vilket jobb jag har idag. Jag kan inte propagera eller leva jävel hur jag vill. Ändå verkar folk intressera sig, till och med så långt borta som i USA och Indonesien. Den som sitter i det sistnämnda landet tror jag faktiskt att jag vet vem det är, men i övrigt – Tyskland? Nederländerna? Finland? Cypern? Ingen aning. Så här ser det i alla fall ut de senaste sju dagarna.

En sak är i alla fall säker; om jag vill veta vad jag gjorde idag förra året, eller året där innan, eller året innan det, så vet jag var jag kan leta. :)