Som om det inte var nog med krämpor redan så fick jag feber igår kväll. En skakig och klibbig natt senare vaknade jag helt dyblöt i svett och hade ont i halsen. Fantastiskt. Jag har spenderat hela dagen i sängen. Mest sovandes, men tidvis grubblandes och melankoliskt stirrande på fläckarna på garderoben. Tankarna var nog mest flyktiga, men eftersom fläckarna ändå var där så hann jag fundera lite på hur de uppkom också.

En inte allt för innehållsrik dag har börjat mörkna och jag har nyss fått i mig lite käk från en matlåda jag hade i frysen. Tack gode gud för matlådor. Jag förväntar mig inget värre rock and roll ikväll utan jag funderar på att avverka någon dokumentär på Svtplay eller liknande.

Jag drabbas också av en otrolig hemlängtan så fort jag känner mig minsta sjuk. Eller mest av allt längtar jag nog efter mamma. Hon brukade känna mig på pannan när jag var liten och varm. Hon brukade också komma med fika och tvinga mig att äta fastän jag inte orkade.

Det finns inga som är så fina som mammor när man är sjuk.

Jag har även upptäckt att jag mest troligt dragit på mig ett starkt beroende av kaffe. Det svarta guldet. Jag har haft sån jävulusisk huvudvärk hela eftermiddagen, och kaffe är väl det sista man längtar efter när man har feber. Bra jobbat. Är det inte snus så är det något annat.

Ikväll kalasar jag på salta bildäck.. mm. Mina absoluta favoritgodisar. En riktig lifesaver när livet i övrigt inte är så kul.