Ser att min blogg mer och mer lutar mot en nagelblogg – åtminstone i de senaste inläggen. Det är den ju förstås inte, så här kommer ett inlägg om något helt annat: Hockey. Ha! Didn’t see that one coming, did ya? :D

Jag har hängt en del med ett gäng mycket sportintresserade unga män på sistone, och den som sa att man lär så länge man lever visste vad han (hon? hen?) pratade om. Så långt är jag fortfarande rätt reserverad när det kommer till fotboll. Kan sträcka mig så långt som att se nån VM-final om Sverige är med. Men så snart bollen rullar utanför nationens gränser kan jag inte bry mig mindre. Dock spirar ett växande intresse för elitseriehockey, hur tokigt nu det än kan låta. Det kan förklaras på flera sätt: I mitt jobb som personlig assistent var jag mer eller mindre tvungen att hålla mig uppdaterad, jag är Norrlandspatriot i själ och hjärta och gillar att ha någon att heja på. Sen är det alltid kul att kunna hänga med i tugget, för face it – det pratas ändå en hel del hockey om man börjar tänka efter.

Men, tänkare som jag är så finns det förstås en mängd saker att fundera på även inom sportens värld. Tänkte lista de senaste sakerna jag tänkt på:

* Hur kommer man på att man nog skulle kunna vara en bra målvakt? Börjar inte alla med att jaga pucken/bollen på planen som små? Vem vill stå och titta på liksom?

* Hur lär man sig reglerna? Jag kan inte minnas att vi hade några teorilektioner när jag spelade handboll, ändå visste man vad som gällde. Har även frågat sportkompisarna, dom minns inte heller. Det är ett mysterium hur man tillgodogör sig den kunskapen.

* Hur kan hockeyslagsmålen vara över så snabbt? Slåss man mer för syns skull eller har alla hockeyfighters helt enkelt jävligt lätt för att glömma och gå vidare? Vilken funktion fyller bråken egentligen om man bara får slåss max en halv minut?

* Är det ett måste för tränarna att ha polo under kavajen under elitseriematcher? I sådana fall: Varför? Ifall inte: varför polo?!