Är jag den enda folk inte ringer till längre? Vad betyder det att ha nästan 400 vänner på Facebook när endast två har hört av sig sedan i fredags? Via telefon alltså. Borde jag vara bitter? Litegrann i alla fall? Eller ledsen? Eller besviken? Jag undrar mest varför.

Är det för att jag håller alla uppdaterade via bloggen? Prat blir överflödigt? Dags att lösenordsskydda mitt skrivande så att folk måste höra av sig? Är det för att jag är en skitjobbig människa som man helst inte ringer till? Dags att bli mer oumbärlig för folk? (hur man nu blir det.) Ja, jag vet inte, men faktum är att jag i praktiken skulle ha kunnat vara död sedan i lördags utan att 99 procent av mina vänner skulle vetat om det. Hah, eller nae, who am I trying to fool? Något sådant skulle alla veta direkt. (Facebook…)

Så jag började tänka lite på det. Vilka är alla de där 400 människorna som jag uppenbarligen tyckt att det skulle vara roligt att vara vän med? Att dela cyberrymd med? Är de mina vänner? Känner jag verkligen 400 personer? När blev vi vänner på Facebook och varför? Varför ringer vi aldrig varandra? Och om man inte kan tänka sig att prata med varandra ens på telefon, ska man verkligen vara vänner då?

Och det var då jag kom på det; det är dags för en rensning.