På nyår smäller det igen. Jag ska sjunga på ett bröllop. Galet. Tokigt. Jätteroligt. Det är bara så synd att jag har en sådan scenskräck, för när jag väl står och övar vill jag ju aldrig sluta sjunga. Det är nästan det roligaste jag vet.

Lite ansträngt på slutet, men jag hade övat ganska länge och hunnit bli trött. Inget som inte går att göra något åt. Så här lät det i tisdags: