Idag är det ett år sedan jag började räkna dagarna. Jag undrade om jag någonsin skulle sluta sörja och gå vidare. Och här är vi idag, vi som fortsatte våra liv. Eller liven som fortsatte med oss, medan vi var upptagna med att minnas. Försöka komma ihåg för att inte glömma.

Ett år till kommer att passera, bli till årtionden. Och någonstans på vägen kommer du att undra; när slutade jag att gråta? Och betyder det att jag tog mig igenom det? Att jag har gått vidare?

Ett svartvitt foto med slitna kanter, två hoppfulla ögon. Allt som är kvar av ett helt liv. Men inom mig finns du alltid kvar. Så länge jag andas kommer ju att ha den varmaste platsen i mitt bröst.