För en vecka sedan satte jag mig på flyget och lämnade 08-området bakom mig. Åtta veckor. Jag log när jag klev på planet. Jag tog mig dock bara så långt som till Lycksele, där fick flygplanet punka. Haha. Jaja, jag om någon vet ju hur man åker buss så det fick bli landvägen sista två timmarna. Hem kom jag tillslut, och känslan av att vakna i sin egen säng gick inte av för hackor. Lite Stockholm hade jag ändå tagit med mig när jag vaknade mitt i natten i panik av röster som höjdes utanför sovrumsfönstret. Jag log, vände mig om och somnade om med min make bredvid mig.

I måndags packade vi väskorna och begav oss upp till fjällen. Sällan slappnar jag av så brutalt som jag gör där uppe. Det finns ingen el, inget rinnande vatten, ingen tv, ingen toalett och framförallt – ingen stress. Jag har snittat 12 timmar sömn per dygn och är mer utvilad nu än jag varit på flera år.

I morgon när all tvätt är gjord beger vi oss till mina föräldrar i Arvidsjaur, och på söndag eftermiddag sitter jag åter igen på bussen mot Kalix. Den här gången med massor av energi. Snart är jag färdig.