En efter en poppar statusuppdateringarna om skotermys upp på facebook. Snacka om plågsamt att sitta i Stockholm och veta att man går miste om den i särklass bästa tiden uppe i Norrland. Jag vill också vara med. Jag vill också lukta skoteravgaser och inpyrd rök från en brasa. Jag vill också ha kompisar att snacka skit med.

Det tar inte mer än sju veckor för den där känslan av totalt utanförskap att infinna sig när man är i en stad där man inte känner någon.  Folk kanske tittar på mig, men bara precis så länge dom kan utan att känna sig tvungen att upprätta ögonkontakt. Jag känner mig ensam. Kanske extra mycket idag. Och jag längtar hem.

Nä men, jag är inte bitter.  Jag ska se bio ikväll.