Jag har tidigare haft lite allmänt svårt för svensk film. Liten budget, ständigt återkommande skådespelare och en svensk fixering vid polis- och kriminaldraman har avskräckt mig lite. Men så idag hände det. Jag kan ärligt säga att jag för första gången kände mig fängslad och uppriktigt imponerad av en svensk film. I rymden finns inga känslor.

Den hade praktiskt taget allt. Nya skådisar, (kanske inte de bästa, men ändå) intressant handling och ett slut som fick mig att vilja sitta kvar och aldrig lämna karaktärerna. Dessutom var den snygg! Filmen alltså.

Så för den som liksom jag har lite svårt för svensk film – se den!