Tänk hur lite bra 90-talsgodingar kan dra upp en på rätt köl igen. Snubblade över en ny låt av E-type på P3:s trackslista, kom att tänka på att det mest troligt var senast i slutet av -90 som jag sist berikade mitt liv med lite härlig popmusik precis som den borde vara. Som den var från början. Eller åtminstone som jag minns det. (för oss som inte föddes på 60-talet.)

Och faktumet att jag kan sjunga med i ALLA låtar på albumet Greatest Hits från 1999 säger väl kanske litegrann om med vilken målmedvetenhet jag lyssnade på hitmakaren. Märk väl, 1999. Det var året alla oroade sig för att jorden skulle gå under på nyårsafton och började bunkra konserver.

Jag var 14 år och hade fått min första mobiltelefon. FILA och Fruit of the Loom var märkena alla hade på sina hoodies och jazzbyxan har aldrig varit så het som då. Vi spelade Worms på våra Nokia 3210:or och hade just upptäckt stringtrosans alla fördelar.

Bered dig på att drabbas av en nostaglichock av värre magnitud.