Stanna eller åka? Jag trivs jättebra på hotellet, men det är ett tidsbegränsat vikariat med chans till förlängning beroende på hur beläggningen ser ut framöver. Skola finns till hösten om jag vill, men vill jag? Jag vill definitivt inte!
Jobben växer inte på träd i Arjeplog. Vad göra? Önskar att jag hade lite av Mackes det-löser-sig-attityd, det skulle jag må bra av.

Vad less jag blir.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, vad skönt det hade varit med en plan!

Lunchade men en söt mormor och en söt morfar idag. Inte vilka som helst, det var ju mina morföräldrar! :) På senaste kläcker mormor ur sig saker som verkligen tåls att fundera på. Som idag, när vi pratade om vårt bröllop så säger hon
– å, förstår du fia att du har hela livet framför dig?

Det har jag visserligen, och det ska väl inte vara så mkt att fundera på. Men tanken slog mig också att resten av mitt liv kommer jag att måsta tillbringa utan min mormor, utan morfar, o utan föräldrar så småning om. Det vill jag inte! Och resten av mitt liv, när börjar det? När börjar liksom det där som man pratar om när man blir gammal? Än så länge har jag inte uträttat så mkt mer storslaget annat än att jag överlevde gymnasiet. Det är andra bullar när mormor berättar om när hon cyklade flera mil till skogsplanteringen varje dag, eller när morfar berättar att han började arbeta i skogen när han var typ 10 år.

Jag blir ledsen vid bara tanken att jag kommer att förlora sådana nära och kära människor. Hur fan ska det gå??
Så får man inte tänka.

Har fått flytta hem idag, ÄNTLIGEN! Jag ska maxsova inatt, verkligen borra ner mig i madrassen, hårdkrama kudden och bara njuta av att jag faktiskt är hemma igen. Hem ljuva hem.