Åh! Man kan ju få hjärnblödning för mindre.

Som jag berättat tidigare så har jag börjat följa min morfar till kyrkan på söndagarna. Han är nog ensam som det är sedan mormor dog, och det är det minsta jag kan göra för honom. Och vad berättar inte morfar för mig ikväll? Jo, att kvinnorna som såg oss tillsammans i kyrkan hade börjat spekulera i att morfar skaffat sig en ny kvinna. (??!!!)

Den söndagen var det inte ens en månad sen mormor dog, och bara en vecka sedan vi jordfäst henne. Jag blir så ledsen när jag hör hur folk gottar sig i andras privatliv när man är som mest sårbar och behöver stöd och tröst. Jag tycker så oändligt synd om min morfar för att han förlorat sin andra hälft som han levt med i 50 år. Varför kan folk inte bara använda hjärnan? Kyrkan om något ska väl vara en fristad där det besökande folket ska låtsas vara ett Guds folk.

Eller hur.