På journalistlinjer runt om i landet knåpas det säkert i skrivande stund med praktikansökningar. Om de inte redan är inskickade redan. Och en sak är säker – konkurrensen är hård. Jag har fixat o trixat med min ansökan på lediga stunder i snart två veckors tid, och jag blir inte nöjd. Vad ska man möjligtvis kunna snickra ihop som ingen redan har gjort?

Visst, vi lär oss att både skriva och redigera här i Kalix, men det sistnämnda kan jag definitivt bli bättre på. När jag tycker att jag fått ihop en fin sida så tittar jag hos grannen Sandra och inser att jag är ljusår bort. Men det är inte det som bekymrar mig mest. Det är det personliga brevet. I min ansökan finns redan en sida med röster från referenser och ett CV. Till det en halvsjabbig framsida som jag inte blir nöjd med. Men allt det här känns som petitesser när jag fortfarande har det svåraste kvar.

Det finns miljoner sätt att berätta om sig själv på, och trots detta så väljer de flesta att skriva att de är spindeln i nätet som gillar att ha många bollar i luften. (jaha, så du jonglerar med andra ord?) Så platt. Jag är medveten om vilka klyschor man inte ska använda och vad man absolut inte får skriva. Men sen då? ”Hej jag heter..” Nix. ”Jag kommer från..” Nix. ”Mina intressen är..” NIX!

Jag återkommer kanske när jag kommit på nått att skriva om mig själv som ingen annan skrivit. Hur nu det ska gå.