Tänk så förtvivlad jag har varit över sömnen senaste månaderna. Som jag har våndats över att sluta med sömntabletterna. Lite jobbigt har det i och för sig varit, men sedan jag väl bestämde mig att det fick vara nog har det mest varit skönt. Ja, jag sov som en kratta ungefär en vecka, men nu är jag tillbaka! Jag somnar precis som jag brukade göra innan allt blev som det blev. Jag somnar dessutom om om jag måste upp och fixa med Sune mitt i natten, inte helt bekymmersfritt – men jag somnar, och det är huvudsaken.

Tänk vilken gåva det kan kännas som, att kunna sova en naturlig sömn utan kemikalier!

Annars då? Jo, helt okej så när som på Sune och den envisaste förkylningen i mannaminne. Han har varit snorig och eländig ända sen jul. Måttligt kul. Vi ska i alla fall iväg till mormor och morfar i Arvidsjaur några nätter. Vi får hoppas att miljöombytet gör underverk för hans mancold!

Hej så länge!