Det har varit fyra inte så jätteroliga dagar. Sune har varit febrig sedan lördag eftermiddag och vill förstås vara nära hela tiden, precis som man själv ville när man var liten och sjuk. Men han börjar bli tung det lilla knytet, och att bära honom i fyra dagar har varit si sådär för ryggen. Vi har mest varit hemma och försökt få dagarna att gå. Tack och lov så äter och dricker han som han brukar. Alltid något!  

Jag vet inte vilken Gud som hanterar förkylningar, men det kanske fungerar med en bön till den allmänna avdelningen? I’m out of options.