Undra vad som hände den dagen jag blev tantbekväm med max-4-cm-hög-klack-principen? Jag är en spillra av mitt forna jag! Svårt att föreställa sig att jag bara för något år sedan bjöd på klackchock av sällan skådat slag på ett kommunfullmäktigesammanträde. 60 ögonpar och knäpptyst sånär som på mitt stilettklapper mot parkettgolv. Gudarna log och keruberna sjöng. 

Jag längtar lite efter att känna den känslan igen – jävlar anammat som krävs för att bära upp såna shut-the-fuck-up-klackar och se ut som man aldrig gjort annat. Nån vacker dag ska jag dra på mig kavajen igen, sätta upp håret, räta till glasögonen på näsroten och bara skita fan i vad folk tycker och tänker. 

Jag och mina klackar. (Klackarna på bilden har inget med klackarna i texten att göra.)