Hej allihopa, här sitter jag och är en av överlevarna efter Talludden igår. Jag mår sjukt bra, och det KAN ha att göra med att Systembolaget inte var öppet igår, och att häxblandningarna som vi gjorde för att dricka i bilen inte alls blev så goda som vi hade hoppats på. Haha. Gin och apelsinjuice är inte att rekommendera. Dock trodde jag att det skulle smaka betydligt värre än vad det faktiskt gjorde. Det kändes som att vara 16 år igen med liten plånbok och få valmöjligheter. Då var det verkligen HB och i bästa fall apelsinjucie, men allt för ofta saft eller kall oboy som gällde. Att det ens gick!

Tur att man lär sig med åldern.

Talludden var dock inte så imponerande, mest en massa aspackade fjortisar som stod i kö för att få slåss. Men jag mötte ändå ett å annat guldkorn och fick skaka lite rumpa innan vi vände om och åkte hem igen. Det är i allafall första gången jag varit tvungen att visa leg för att dom trodde att jag var äldre än 17. Eftersom baren stängt redan 12 så var det ju ingen idé att lösa in sig på vuxenbiljett, så jag skulle testa att betala för ungom. Det sket sig bigtime. Nu är det liksom officiellt, man ser inte ut som en tonåring längre. Det är med lite sorg i hjärtat som jag konstaterar detta, nu går det bara utför.

Så i dag har vi varit ute med Macke och Patriks nyförvärv. Dom köpte en båt igår! Och hör och häpna, den har toalett! Du gör dina behov och pumpar sedan ut resultatet i sjön. Hur praktiskt som helst! Vi hade med oss lunch så vi mötte upp Johan och Inka en bit upp efter Hornavan, parkerade där och avnjöt fyllda baguetter till en lugnt skvalp och topplistan i P3. Vad mer kan man begära? Jag känner dock av lite sjögung fortfarande, det i kombination med öl under gårdagen kanske också gör sitt. Nästa helg blir det nog utflykt med båtarna och tältning. Jag kan knappt bärga mig! Äntligen denna efterlängtade tältning! :D

Nej det hår går inte, nu blir det lite soffhäng till tennisen som jag är så vansinnigt intresserad av. Jag vet att man inte så lätt kan uppfatta ironi i en text, men ni som känner mig behöver ingen längre förklaring…

Fia