Efter lunch ägnade jag en timma eller två åt att vara vansinnig över gardiner. Varför kunde jag inte ha fått ärva den biten av morsan? Tålamodet, pysslet, händigheten. Inte ska ni tro att jag syr mina egna gardiner, på sin höjd så nålar jag upp dom så att dom inte släpar i golvet.

Har haft ett par plommonlila täta tunga gardiner i vardagsrummet i vinter, och dom var ju bara ett måste att ta ned nu när solen börjat visa sig, annars hade ju halva gardinen varit blekt snart. Grävde djuuuupt i garderoben i datarummet och hittade ett par ljusgröna och ett par vita linnegardiner som passar perfekt i vardagsrummet. Innan jag la dom i garderoben förra året hade jag tvättat och vikt ihop dom så fint, strykas behövdes ändå göras. Jag har ett strykjärn som jag fick när jag flyttade hemifrån av modell billig och helt värdelös, men eftersom jag stryker i yttersta nödfall har det liksom aldrig känts som en nödvändighet att lägga ut pengar på ett nytt. Jag lovar att jag ångrar det idag. VÄRDELÖST! Fick stryka varje gardinlängd två ggr innan det såg någorlunda ut.

I morrn ska vi träffa prästen som ska viga oss, och på onsdag är det tänkt att jag ska följa macke till blodbussen. Jag är sjukt rädd för nålar och smärta, så vi får väl se om jag vågar mig in. Känns ändå som en fin sak att lämna blod, och jag förutsätter ju att det finns blod den dagen jag eller någon nära råkar ut för en olycka. För helvette, man dör ju inte av ett nålstick! Varför är man så barslig jämt?!

Fick ett samtal av kabinchefen på Next Jet i fredags, blev informerad om när och var intervjun ska äga rum. 9.30 på Laponia på lördag. 3 intervjuer! Ja jesus, bäst man kammar till sig då innan man åker.

Nu Ballar av stål. Sjukt underhållande! :D

Fia.