Det finns kalas och så finns det kalas. Tonys 30-årsfirande hör till ett av dem som kommer ligga en lite närmre hjärtat än andra tårtbjudningar man varit på. Ungefär femton minuters skoterkörning rakt ut i skogen från Jutis hade man smällt upp tre stora tält med kaminer, grävt en gigantisk eldgrop och samlat århundradets skönaste hög med vänner. Vi spelade brännboll på isen, lekte lekar, åt god mat hade allsång vid elden. Natten tillbringades i en dunsovsäck på ett renskinn. Ett helt magiskt dygn. Första natten borta från Sune också. Det var ångestladdat och kändes väldigt underligt, men gick förstås hur bra som helst för dom där hemma. Och jag överlevde.  

Och så var påsken snart förbi. Macke har haft brandjour, så den sedvanliga resan upp till Arjeplogsfjällen fick bytas ut mot altanhäng hemma. Visst har jag saknat friluftslivet en del, men ärligt talat har det varit väldigt bekvämt att vara hemmavid nu när Sune är så liten. Vi har också hunnit få vårens första solstrålar på snoken när åtminstone en dag bjöd på ljuvligt väder. 

Hjärnblödningen då? Ja, det var väl tack och lov ingen riktig hjärnblödning, men det kändes nästan så. Det verkar som att Macke, som haft magsjuka idag, inte var den enda med magbekymmer: Sune blev gnällig vid 17.30, ganska precis efter mina föräldrar åkt hem efter att ha hälsat på över dagen, och slog alla tidigare gnällrekord och höll mig i schack tills alldeles för en stund sedan. Fem ljuvliga timmar med gråt och tandagnisslan, det är då det är extra viktigt att minnas hur söt han kan vara. Pust! Bara hålla tummarna att natten blir lugnare, just nu sover han i alla fall som en prins. 

Elva veckor kvar till midsommar. Min granne får nog aldrig se sin gräsmatta igen!  

Det här med att vara mammaledig när det är kanonväder ute… It’s a tuff job but someone’s gotta do it! ;) Men helt lat är jag inte idag ändå, jag kokar köttsoppa och har gjort egna älgburgare med bacon som jag frusit in. Jag har dessutom en laddning köttfärs färdig för att göra biffar av, men det blev helt enkelt för bra väder för att vara inne så jag tog en paus. 

Ikväll tänkte jag ge mig på magprogrammet vi har fått som ska göras minst två gånger i veckan. Tabatan får vänta ytterligare en dag tills träningsvärken lagt sig något. 

Nedersta bilden är på min frukost i morse. Känns inte allt för tokigt att vara på ”diet”. :)  

Vädret idag har varit helt fantastiskt! Inte ett moln på himlen, cirka fyra minusgrader mitt på dagen och knappt någon vind. Jag, Sofia och Mike tog kidsen med oss och gick ut på isen på Hornavan för lite motion. Cardio Norrlandstyle! Vi gick på skoterleden, den var visserligen ganska hård men solen gör ju sitt med snön och det allra översta lagret var mjukt. Vi knatade på i en och en halv timme och jag var sjöblöt i svett när vi äntligen kom upp på en väg igen. Jätteskönt dock, och vi passade förstås på att vara lite barnsliga under tiden… ;) 

I natt för 30 år sedan gick min mamma igenom precis det jag gjorde för två månader sen. Jag har aldrig tänkt på hur innerligt mina föräldrar älskat mig förrän jag själv blev mamma. Den där nästan värkande känslan i bröstet när man ser på sitt barn, ja, det är nog det största som kan hända en, hur klyschigt det än må låta. 

Jag föddes halv två på natten den 15 mars 1985 på Piteå lasarett. Halv två i natt, 2015, tog jag sista klunkarna av en halvljummen Corona på en stimmig krog i Arjeplog. Bara en och en halv timme tidigare hade alla dessa barbesökare stämt upp i gemensam allsång min födelsedag till ära. 

Det har hänt massor på 30 år. Jag minns inte hälften, men på något sätt ledde alla dessa skeenden till att jag satt just där, på krogen i Arjeplog, i en randig skjorta med världens bästa vänner och  drack en Corona istället för en veteöl för att de var slut. Vilken tur att jag gjort precis det jag gjort och valt precis de vägar jag valt, annars hade jag ju kanske firat min 30-årsdag på ett helt annat sätt, med helt andra människor på en helt annan punkt i livet. Inte tagit sparken till förfesten, inte fastnat på toaletten med en kompis för att vi inte kunde ta en nog bra selfie, inte vaknat alldeles för tidigt dagen efter av att Sune tyckte det var dags att äta frukost.  

Jag hade inte velat byta bort den 15 mars 2015 för allt i världen. 





Hade en jätte-jätte-jätte-jätte-rolig marknadskväll igår. Precis så där episk att jag glömde bort att ta en marknadsselfie med hela gänget, precis som vi brukar. Nåja, det får väl ses som ett friskhetstecken, att man har för roligt för att komma ihåg en sån sak. :) 

Det var första kvällen på ganska precis ett år som jag gick ut, drack öl och dansade. Jag har egentligen inte saknat det så mycket som jag trott att jag skulle göra, men jag skulle ljuga om jag sa att den tiden är helt förbi. Det är den inte, men tillfällena får nog bli mer väl valda framöver. Kvalitet före kvantitet! 

Idag är en sån där dag när jag är full av kärlek och positiv energi och det tack vare det eminenta sällskapet igår. Jag har verkligen världens finaste vänner! 

Och här skulle det egentligen ligga en marknadsselfie med hela gänget. ;)