Falskt alarm

Blev en lång dag igår. Jättelång. På kvällskvisten började jag få ont i magen, och förstföderska som jag är så har jag ju ingen aning om hur värkar känns. Nåväl, sånt vet dom ju på BB, tänkte jag, och ringde Sunderbyn. Jag hade tydligen allt för diffusa symptom för att vara säker på vad det var, men vi blev trots det rekommenderade att komma till förlossningen. Jehepp! Vi rullade ut från Arjeplog efter 1-tiden på natten och blev uppe till 6 innan vi fick däcka på patienthotellet. Arjeplog ligger centralt på många sätt och vis, men inte när man behöver ett BB…

Jag har inte sovit en hel natt på evigheter, men ett insomningspiller, bricanyl och alvedon kirrade den biffen. Sju timmars ostörd sömn (med mobilen på flightmode) senare vaknade jag mitt på ljusa dagen.

Summering: en centimeter öppen, har värkar men de är än så länge ganska svaga och kommer med långa mellanrum. Inte dags riktigt än alltså. Sune mår bra, har bra hjärtljud och har sparkat mig öm i högersidan.

Såatteeeeeeh. Blir en natt till på patienthotellet så får vi se hur vi gör i morgon. Åka hem eller stanna kvar, det är frågan.

Fick förresten se en 3D-bild av Sunes ansikte i morse när vi gjorde ett ultraljud för att kolla läget med honom. Det såg trångt ut och näsan var liksom lite ihoptryckt som när man sätter fingret på sin egen näsa och trycker inåt. Då säger läkaren på bruten svenska: ”Han har bred näsa.”

Macke ba: ”Han har nog fått Fias näsa!”

Haha! Wtf!

IMG_7430.PNG

No comments yet.

Lämna ett svar