Archive by Author

Arjeplog den 10 september 2015

10 september, 2015 by Ord fångade i bild

En rakt igenom bra dag, kanske den bästa på hela sommaren. En sån där dag när skogen står i brand i höstfärger, luften är hög och klar och världen för ens fötter. Har hunnit med så mycket att det känns som två dagar! 

Först öppna förskolan. Sune tar för sig mer och är mindre försiktig och blyg. Vår sociala träning går framåt! Sen blev det promenad hem för lunch och för att fylla på termosen med kaffe. Det blev en lång promenad, förmodligen uppemot en mil, med pitstop på en brygga medan Sune sov. Andrum. En bättre kopp kaffe. 

Vi beställde pizza till middag och tog Bella ut för en sista tur på Hornavan innan vinterförvaringen. Inte en krusning. Det följdes av gräsklippning och trädgårdsarbete. Jag har energi för tio, men snart ska det nog rådas bot på. Min läkare tror att jag har hypertyreos, en överaktiv sköldkörtel som gör att kroppen går på högvarv. Har nog aldrig varit så effektiv i hela mitt liv! Men otäckt samtidigt. Jag luras ju att tro att jag är pigg medan kroppen i själva verket tar ganska mycket stryk. Sover som en kratta och känner mig allmänt rastlös. Hoppas på en remiss till Sunderbyn inom kort så vi kan få ordning å reda på mig igen! 

Arjeplog från en av sina många fina sidor. Som ett vykort! 

   
    
    
 

Höst 

3 september, 2015 by Ord fångade i bild Sune och sånt

Jag gick ut en morgon, och plötsligt var det höst i luften. Hög, fräsch luft, sol från en klarblå himmel och löv som sakta börjat ändra färg. Jag älskar hösten nästan mer än sommaren. Det måste vara mysfaktorn med att ta på sig tjocka tröjor, vira in sig i halsdukar, kura ihop sig under filtar. Ja, bara njuta av allt det vackra. 

Sune testade att gunga för först gången för någon dag sedan. Nog var det bäst att hålla i sig med båda händerna när mamma hittar på såna tokerier! ;)  

    
   

Vitaste vit

1 september, 2015 by Heminredning

Favoritsoffan har fått sig ett ansiktslyft! Från svartaste svart till vitaste vit och med ett nytt fräscht tyg som vi hittade i Stockholm på semestern. Nu är bara frågan hur man enklast och bäst får vita innerdörrar i hallen – måla eller köpa nya… Ska man våga sig på att använda den där färgsprutan vi köpte som egentligen var tänkt att måla taket på övervåningen med, men som bara blivit liggandes? 

Förr: 

 
Nu:   

Jag är min största fiende

27 augusti, 2015 by Allmänt

Jag hatar den där sidan hos mig själv som tycker att jag aldrig är bra nog. Det spelar ingen roll hur hårt jag jobbat, hur många timmar jag lagt ned, hur mycket hjärta jag petat in i uppgiften (vilken den än är) – Inte nog bra. Det förföljer mig i praktiskt taget allt jag gör. Först var det skolan. Sen blev det arbetslivet. Om folk berömmer mig eller ger mig en komplimang tackar jag artigt men stöter genast bort det i huvudet. 

Det finns andra som är vassare. 

Håret blev inte så bra som jag hade tänkt mig. 

Ja, jag kanske kan sjunga, men andra är bättre. 

Hurtig? Nja, jag tränar ju ändå bara fyra-fem dagar i veckan. 

För att vara ärlig är jag så svinless på den där odugliga/otillräckliga/inte bra nog-tjejen. Så sjukt oattraktivt att aldrig kunna klappa sig själv på axeln, räta på sig och se att man är lite bra ändå. Men det hänger väl ihop med någon sorts Jantetanke om att inte vilja sticka ut, bli baktalad för att man tycker om sig själv. Inte tro att man är någon. 

Det här med att vara vuxen är minsann inte så rosaskimrande som jag som tonåring en gång föreställde mig att det skulle vara. Vänta bara tills vi är vuxna, då får vi bestämma själva. Då kommer vi inte bry oss om sånt här trams. Men sanningen, Fia, är att ja, visserligen får man ju bestämma själv, men det skeppet kommer lastat med ett stort fett ANSVAR. Och nej, man upphör inte magiskt att bry sig bara för att man är vuxen. Man väljer striderna på ett annat vis, hanterar konflikter annorlunda. Men man blir fortfarande lika ledsen ibland. Känner sig liten och vilsen trots körkort, huslån och prenumeration på Allers. 

När jag resonerat igenom den här sidan av mig själv (med mig själv) kom jag faktiskt fram till en sak. Det är inte andra som gör att jag är så här. Det är inte min omgivning som förväntar sig att jag ska tycka att jag inte duger. Jag har ingen mobbare som dagligen påminner mig om hur dålig jag är. Annan än mig själv. Jag har ingen annan att skylla på än mig själv. Jag är min största fiende när det kommer till min egen självkänsla. 

Jobbig men viktig insikt. Nudå?

Sommar! 

20 augusti, 2015 by Allmänt

Ja, äntligen blev det varmt och soligt även i Arjeplog! Jag hade nästan gett upp hoppet, men vips blev det 25 grader och klarblå himmel. Knappt en vindpust. Helt osannolikt! Vi njuter i fulla drag, det är ju Mackes sista semestervecka, sen återgår saker till de normala. 

  

Feber 

15 augusti, 2015 by Sune och sånt

Vi klarade oss i sju månader utan sjukdom, men så i natt när jag skulle mata Sune var han varm som en kamin och yrade lite. Feber. Närmare bestämt strax över 39 grader. Vi har egentligen bara gått och väntat på det, men pratade i morse om hur tacksamma vi är att det tog så länge innan han blev sjuk. Dom är ju så otroligt sköra, tack och lov så slapp vi våndan och ångesten över att ha en alldeles nyfödd som blev sjuk. Tänker närmast på en kompis son, som är född strax efter Sune, som fick RS-viruset bara någon vecka gammal. Det måste ha varit riktigt hemskt! 

En fördel finns det dock; det är med 39 graders feber enda gången som Sune har ro i kroppen att somna på mitt bröst. Det har inte hänt sedan han var alldeles nyfödd. 

Lilla skorpan!  

 

Semester 

6 augusti, 2015 by Sune och sånt

Idag är det torsdag. Jag är i alla fall nästan säker på det. På söndag är det hur som helst två veckor sedan vi rullade ut från Arjeplog och styrde kosan söderut. 14 nyttiga dagar hemifrån. Det tog lite mer än en vecka för mig att varva ned, men nu är jag inne i semesterlunken på riktigt. Ingen stress, bättre humör, roligare Fia. Jag skulle nog kunna leva så här ett tag till, eller i alla fall så länge väderleksrapporten lovar sol och 25 grader i Stockholm och regn och 12 grader där hemma. 

Sune har dessutom verkligen överraskat! Från rastlös grinolle där hemma till nyfiken, nöjd och glad gör nere. Han är en dröm (för det mesta) att ha med sig, och det är inga problem att vare sig åka bil, shoppa eller hänga på stranden. Så länge han är mätt och någorlunda utsövd är han okej med det mesta. Jag behövde verkligen få upptäcka det. Mitt självförtroende sjönk en aning här i våras/början av sommaren när praktiskt taget inget kunde hålla Sune nöjd mer än en timme i stöten. 

Älskade lilla tjorv!  

   

Jag blev med page

4 augusti, 2015 by Allmänt

Så här två dagar senare har chocken börjat lägga sig. Jag har kapat håret. På riktigt. 

Tja, jag får det som att låta som att jag kanske hade något val, det hade jag inte. Sedan Sune föddes har jag tappat typ en fjärdedel av allt hår jag har, så om det brukar vara tunt i vanliga fall är det inget mot för situationen nu. Det krävdes en massaker and massaker it was! Frisören kapade typ 15 centimeter svinto. Att mitt hår ens kunde kännas så här fräscht trodde jag aldrig! 

 

Semester

1 augusti, 2015 by Allmänt

Här i Stockholm har solen lyst två dagar i rad och min kropp är i chock. Så här mycket ljus och värme har vi inte direkt varit bortskämda med uppe i Norrbotten i sommar. Jag njuter i fulla drag! 

Idag har vi tittat på Prideparaden, ätit glass, strosat och ätit tapas med Emil och Pernilla. En riktig kanondag som jag kommer leva på länge!