Idag går vi in i vecka 37. Barn som föds efter denna vecka räknas inte längre som prematurfödda, det innebär att Sune alldeles strax är redo för världen! Det märks… han är tung och jag har sammandragningar betydligt oftare nu än tidigare. Läste igår att de kallas för förvärkar, något missvisande dock när de inte gör ont, det är mest bara obehagligt att magen blir stenhård när livmodern krampar. Häftigt ändå att den gör det helt av sig själv, och det i syfte att ”träna” inför förlossningen. Man blir ju inte klok på allt kroppen gör per automatik, utan att jag behöver fundera på det! Något jag också börjat ha är halsbränna i tid och otid. Funkar dock med receptfria tabletter som lindrar direkt från att jag tar dem.

Inte mycket att gnälla över med andra ord. Men less är jag. Å herre min Jesus så less jag är! Jag har hela tiden sagt att jag helst vill föda i januari men har ändrat ståndpunkt i frågan. Han hade helst fått komma redan igår! :)