Vårpigg

Plötsligt, från att ha gymmat tre-fyra dagar i veckan och nattsuddat som värsta hjälten var enda kväll hela vintern, vaknade jag en morgon i mars och ville inte kliva upp. Jaha, hej och välkommen vårtröttheten! Den kommer liksom aldrig lägligt, alltid har man ju saker man vill orka. För mig gick det lite för bra med benträningen på gymmet, exempelvis. Jag har uppdaterat mitt personbästa i bensparken flera gånger i vinter och hade verkligen börjat se resultat på låren, och så bara hey baberiba ska vi ligga stilla nån vecka och ge fan i allt vad fysisk aktivitet heter. Suck. Jahapp!

Nå. Förr kunde jag nästan straffa mig själv för att jag inte orkade. Gick på gymmet ändå, körde ännu hårdare med pannbenet rytmiskt stångande i kaklet. Men som tur är blir man vis med åldern, eller åtminstone snällare med sig själv. I alla fall har jag blivit det! Förr skämdes jag nästan för att det blev så här. Alla andra mina vänner och bekanta verkade klara av våren galant, varför var jag den enda som trampade runt i kall sirap?

Nu känner jag igen vårtröttheten när den kommer. Jag vet vad jag behöver göra för att förebygga den. Jag vet också att den går över, om än det kan kännas segdraget. I fjol var den längre och tröttare än vanligt, i år har den suttit i ungefär tre veckor och nu verkar jag vara på väg upp på banan igen! Det är nu jag strax tar mina första löpsteg utomhus, silar in den friska luften genom näsborrarna och bara njuter av att orken är tillbaka.

Ett annat säkert tecken på att jag blivit piggare är att jag varvat tvättstugan, men det är en helt annan historia. ;)

No comments yet.

Lämna ett svar