Inget är vackrare än månens bleka sken
som kan få den tröttaste människas ögon
att tindra. När daggen lägger sig i gräset
som en matta av silver och när nytt hopp
föds för en ljusare dag. Inget kan vara
skönare än att betrakta skuggornas svala
dans och sakta gunga med när de svävar
som änglar på lätta fötter. Natten är min tid
för njutning. Sakta vaggas jag till sömns av
stjärnornas tysta glitterspel och det är då jag
önskar att stunden kunde vara för evigt.
När solen till sist målar upp en ny dag med
starka pasteller, flyr du likt en förrymd fånge
för att om blott ett par timmar komma tillbaka
och trollbinda mig som inget annat kan.

Fia

Det finns en saga om en fågel som sjunger endast
en gång i sitt liv, men då sjunger den vackrare
än någon annan varelse på jordens yta.
När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske
och ger sig inte förrän den har hittat en sådan.

Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna,
fastnaglad på den vassaste och längsta taggen.
I sin dödskamp sjunger den vackrare än
både lärkan och näktergalen.
En enda storartad sång till priset av sitt liv.
Men hela världen stannar för att lyssna
och Gud ler i sin himmel.
Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor…

Så säger åtminstone sagan.

Karin Boye

O bröder o systrar, säg mig vad saknad är.
En dag stannade världen,
stod stilla i flera minuter.
Tårar brände i mina ögon och skar djupa sår i mina kinder.
O bröder o systrar, varför just du?

O bröder o systrar, du är borta.
En minut utan dig är som en hel evighet,
en evighet som är så ensam.
Hur skall jag kunna leva ett helt liv utan dig?

Bröder o systrar, Han finns nog inte.
Fanns Han så hade han skonat dig.
Du skulle fortfarande skratta ditt underbara skratt
och finnas här vid min sida.
O bröder o systrar, jag tvivlar.
Jag undrar om du ser mig,
mig och mina tårar,
Jag undrar om du kan höra när jag ber,ber för dig.

Bröder o systrar. låt tårar falla, ty sådan är saknaden av en vän.

Fia