Vet världen vad jag är less på? Jo, jag är less på att sakna.
Många av mina vänner som jag lärt känna under mina 4 år
här i arjeplog har flyttat de senaste 18 månaderna. Maja, Sofia,
Jennifer, Hanna, Maritha, Joppe. Listan kan göras lång. Men varför
ska livet gå ut på att sakna saker man en gång hade? Alla
underbara personligheter som på ett eller annat sätt har gjort min
vardag komplett under gymnasietiden. Är det nu meningen att man
ska dra vidare, söka efter nya saker man kan sakna? Det låter ju
helt absurt, men är den nakna sanningen. Söker jag nu på högskola
så lär jag säkert träffa nya underbara människor som jag sen ska
skiljas från – o sakna. Tänk om man kunde samla alla guldkorn som
i en liten ask, o bära med sig dom vart man än valde att styra kosan.

Markanden är förresten över nu, både skönt o tråkigt. En
riktigt tvådagars blev det, är tärd o önskar förstås att jag
varit klokare o inte druckit alls. ^{_{som vanligt}}

fia _{^{med rätt att sakna.}}