Lördagkväll; jag har städat toaletten och målat fönster/balkongdörr i sovrummet. Att det var vid 29 års ålder som livet skulle peaka!

Det är inget gnäll. Egentligen mer ett insiktsfullt konstaterande att jag är där jag borde, utan att må det minsta dåligt över saker jag eventuellt missar. Det var liksom precis så här jag hade önskat att det skulle kännas. Gravid, men lugn och tillfreds.

Det är stor fest i Arvidsjaur ikväll. För bara ett år sedan hade jag förmodligen förfestat som allra bäst just nu, men nu känner jag det inte som den minsta lilla förlust att jag inte kommer att vara där. Jag har gjort upp med det livet, minns det med stor glädje och tänker att det nog inte är helt över – men kommer aldrig bli detsamma.

Det är kvällar som dessa som jag gläds lite extra åt att vi faktiskt väntade så länge som vi gjorde med att skaffa barn. Även om just städningen kanske inte är det roligaste man kan syssla med en lördagkväll.