uuuhhh, snart klar med min krönika om mina betraktelser om framtiden. Klockan är för mkt och jag borde sova, vilket jag ämnar att göra inom n snar framtid. Som jag sa, det är bara ett utkast, måste få till en bra början och ett bra slut som knyter ihop säcken.

Det problemet lämnar jag åt morgondagen.

Vi behöver egentligen bara blicka tillbaka ungefär 100 år i tiden. Min mormors mormor vågade nog aldrig drömma om bekvämligheter som tvättmaskin, hårtork och mikrovågsugn. Hon kokade sin tvätt och med handkraft fick hon den ren med tvål och tvättbräda. Basta. Idag ska helst allt vara automatiskt och drivet av el eller en motor. Men till vilket pris? Vi förbrukar, för att inte säga slösar, el som ett välbärgat, industrialiserat land som vi är. Tänk hur bekväma vi blivit och tänk hur mycket av den vardagslyx vi egentligen skulle kunna leva ett rikt liv utan.

Är det verkligen logiskt att det alltid ska finnas all världens exotiska frukter i våra matvarubutiker? Behöver vi det? Eller känns det nödvändigt att kunna finna en speciell choklad, tillverkad i USA, på hyllan? Det är just sådan här lyx som står för en stor del av utsläppen i världen. Ett starkt obehag växer i mig när rapport på rapport pekar på att vi själva utarmar och förgör vår jord. Helt medvetet. För att de är ”trevligt” med fruktsallad eller ”intressant” med amerikanska sötsaker.

Som den lilla människa man är så kan det ibland vara svårt att ta till sig gigantiska saker som att glaciärerna smälter och havsnivåerna stiger.  För mig är det de små upptäckterna som gjort det verkligt. Små obehagliga indikationer på att något är fel och nu kan jag inte blunda längre. När jag var liten behövde jag aldrig solskyddsfaktor om somrarna och brände mig aldrig. Nu har jag alltid med mig faktor 10 till stranden. Vintern kommer senare, är varmare och varar inte lika länge som jag har färskt i barnaminne.

En fråga är oundviklig; kommer mina barnbarn att få möjlighet, och det privilegium jag anser att det är, att åka skridskor på en frusen sjö? Kommer de att få höra det torra snöknarret under sina skor, uppleva hur ögonfransarna blir vita av frost och upptäcka det fantastiska i en enkel snöängel?