En bild säger mer än tusen ord.

Efter nästan en vecka av dålig sömn så rasade allt.

Tårarna kom igen, troligtvis mest för att jag var så dödligt trött. Att bli
utkallad på jouren idag tog helt knäcken på mig. Som jag kämpat i
veckan för att hålla mig upprätt, hade verkligen hoppats och trott på
att slippa jobba fredag också.

Jag fick svälja min stolthet och allt vad arbetsmoral heter och sjukanmäla mig.
Någon kompdag var det inte tala om eftersom det verkar vara personalbrist på
Arlanda för tillfället. Skönt iaf att jag fick full förståelse över telefonen, det var nog
jobbigt att ringa och förklara hur det låg till, berätta vilken jobbig vecka jag haft och
att jag nog hade varit en fara för mig själv och andra om jag flugit idag.

Inatt har jag tagit igen efterlängtad sömn, 12 timmar skön och lugn sömn. Det 
hjälper så mkt att bara få vara hemma och att slippa sova själv. Sover man inte
fungerar ju inget annat heller. Hoppas på att kunna ställa tillbaka dygnsrytmen
i helgen och bara rå om mig själv. Göra saker som faller mig in och tillåta mig
själv att vara glad de stunder jag är det.

Ringde Jennifer och vi stack ut till Rappatjärn i de vackra vädret och pratade.  
Fortfarande så många frågetecken och existensiella frågor som rör sig i huvudet.

Datumet för begravningen är satt nu. 16 maj.

fia.