0

0

  

Jag blir inte klok på alla dessa plastträd som man helt okynnes ställer upp överallt i tid och otid. Och jag kan bara ställa mig frågan: Vad är grejen? För att det ska kännas lite extra tropiskt när man sitter på motionscykeln på gymmet? För att tiden i väntrummet före gynekologundersökningen ska kännas.. ja, vadå? Mer trivsam? Prunkande?

Om man nu väl börjat lägga märke till den här konstiga formen av botanik, kommer man även att lägga märke till att placeringen av den ibland är ännu lustigare. Det behövs uppenbarligen träd lite överallt; Sjukstugor, kaféer, apotek, sporthallar, gym, kontor, kommunhus, banker, klädaffärer, skolor. Och så vidare. Och ju mer jag tänker på det, desto fler träd ser jag. Här är till exempel den frodiga palm (??!) som fångade mitt intresse idag på Camp Gielas i Arvidsjaur. Ja. Orden räcker inte riktigt till känner jag. Skumt, helt enkelt. En snabb överblick i lokalen och jag räknade till åtminstone sju olika exemplar plastträd. Gielas toppar därmed hittills listan över den minst smakfullt inredda lokalen någonsin.

Och hur går det ens till när man bestämmer sig för att berika sitt väntrum med en palm? ”Här chefen, skulle det passa utmärkt med en tropisk växt!”

Övriga funderingar om plastträd:

* Är det här unikt för Sverige?
* Finns det vetenskapligt bevisat att vi trivs med träd inomhus?
* Hur började trenden?
* Vad kostar ett träd?
* Vem beslutar att det ska finnas plastträd på till exempel en bank eller ett sjukhus?
* Varför har inte den människan fått sparken?

Ja här tog egentligen inlägget slut, men min nyfikenhet över dessa plastträd fick mig att googla lite. Här: ett praktexemplar! ”300 cm, mycket naturtrogen kokospalm med 15 stora blad. Levereras i kruka men utan kokosnötter. Fraktfritt, bara 2199 kronor inkl. moms.”

+1

0

  

Det här med vikt och träning alltså. Och kost. Jag blir inte klok. Hur kan man träna i flera månader, men ändå inte tappa i vikt? Jag ser visserligen resultat på kroppen; fastare och lite mindre, men vågen står på samma siffra. Betyder det att jag stadigt var på väg uppåt i vikt innan jag började träna? Jag har inte ändrat mina kostvanor nämnvärt. Kanske tänker jag på att inte äta godis precis varje dag, men annars lever jag precis som jag gjorde tidigare. Egentligen är jag inte det minsta fixerad över kilona, men det är ändå ett mysterium. Någon som kan förklara hur min kropp fungerar?

Träningsfri dag idag. Sparar benhinnorna till en satsning torsdag eller fredag. Målet är att komma över 7,5 kilometer nästa gång. Det borde jag kunna klara av!

0

0

  

Jag närmar mig milen sakta men säkert, och det känns så jävla bra! Nu är det mer att orka skjuta undan tanken på att det tar den tiden det tar, än att faktiskt orka springa som gäller. Jag börjar för första gången på väldigt många år att förstå hur det känns att ha bra kondition. :D

0

0

  

Bästa låten just nu, enligt mig, är Loreen – sober. Jag har sjungit på den konstant i en vecka nu. Så här kan det låta:

0

0

  

Alltså. Ibland. Folk får tycka att jag är hur knäpp som helst. Ibland kanske det till och med är befogat. Men ibland skrämmer jag nästan mig själv. ”Det är en fjäder” sa sierskan som jag träffade på Nellys här om veckan. Hon höll ut sin hand, tittade på något osynligt som singlade ned från taket och sträckte fram handen mot mig. En fjäder, undrade jag. ”Från din mormor.”

Någon polett föll inte ned genast. Inte samma dag, inte ens samma vecka. Nej, det var i bilen i snöstormen ikväll på vägen mellan Arjeplog och Arvidsjaur den rasslade ned. Från ingenstans. Jag sitter där och sjunger i min ensamhet, känner mig lite mörkrädd, tänker på vad som kan hända om jag kör av vägen. Det skulle bli mörkt, kallt och ensamt. Förmodligen skulle ingen hitta mig på ett bra tag eftersom det var väldigt lite trafik ikväll. På radion spelar P3 en dokumentär om ubåtar. Och BOOM. Från ingenstans. Fjädern. Givetvis! Hur kunde jag inte haja på en gång? Jag blev så fullkomligt golvad att jag började gråta.

För att ni ska kunna förstå det här måste jag berätta bakgrunden. Min mormor gick bort hastigt och oväntat för ett och ett halvt år sedan. Jag och mormor var riktigt tajta. Jag hälsade på henne ofta. Vi hade många och långa samtal om allt och ingenting, och när hon försvann lämnade hon ett stort svart hål bakom sig. Min höst och vinter efter hennes bortgång blev ett helvete. Jag sov inte, jag åt inte och skolan gick dåligt. Så kom jag på en dag att jag ville göra en tatuering till minne av henne. Kan ni gissa vad jag har tänkt göra för motiv? Just precis. En fjäder.

Av alla världsliga ting en sierska hade kunnat säga. ”Det är en fjäder” säger hon. Tro vad ni vill. Jag tror.

0

0

  

Eftermiddagsmys i väntan på innebandymatchens början. Vaniljte och en tidning i min ensamhet och jag trivs. I morgon mer jobb och mer innebandy i Arvidsjaur. Puss på er!